Jag har alltid trott på Gud.
Jag ser mig själv som kristen, eller jag inte världen aktivaste kristna men det har faktiskt hänt några gånger att jag bett böner.
Och nej, jag tror inte på en gubbe med långt skägg och en käpp som sitter på ett moln och jag tror inte han satt där och pekade när han skapade världen.
Ingen i min familj är särskilt kristen, det har nog alltid varit mest jag. När jag var mindre trodde jag stenhårt på hela Jesus-grejen och jag sa till och med att jag hade sett Jesus sitta på ett moln med en röd t-shirt och jeans (fast typ en liten pojke". Haha, nej men jag trodde på alla som påstod att de hade sett Jesus.
Det har säkert funnits en man som hette Jesus och korsbundits. Det var ganska många som var som Jesus på den tiden, och det var väl en slump att Jesus blev en lägend. Jag tror inte att han är "guds barn" eller att han återuppstod.

Jag tror på Gud för att det känns tryggt. Det känns tryggt att tänka att det finns någon där uppe som tar hand om alla. Jag tror att livet är ett test och alla människor har en plikt att göra skillnad och det vill jag vara. Jag strävar inte mot att stoppa allt svält och förbjuda krig. Men jag vill hjälpa någon utsatt, genom att sätta sig brevid än som inte har några vänner. Genom att bjuda någon som aldrig blivit bjuden. Genom att säga hej till någon som aldrig fått en hälsnig.
Förstår ni? Det räcker med ett leende för att få folk att bli lyckliga. Kanske du glömmer bort det dagen efter men den andra personen som du "hjälpt" kommer kanske komma ihåg det hela sitt liv.

Det handla om att gör en snäll tjänst åt någon annan och som tack ska den personen göra en tjänt till någon ny. Fattar ni? Pay it forward. Det är en film som handlar om just det. Alltså om jag gör en snäll tjänst åt dig vill inte jag att du ska göra en snäll tjänst åt mig tillbaka utan att du ska göra något snällt mot någon annan som i sin tur glädjar någon annan och sen går det runt så. Förstår ni vilken bra värld vi skulle få då?